14/4-11

Osäker och borttappad, det är jag det. Jag vet inte vad jag vill, vart jag är påväg, hur jag ska göra för att ta mig någonstans alls. Men det vet jag ju, egentligen. Men jag har varken resurser eller motivation. Och för er kan jag ju inte förklara. På samma sätt som jag inte kan säga till en läkare vilka mediciner jag vill ha, vilka mediciner jag är helt övertygad om skulle hjälpa mig. Så jag är tyst helt enkelt.

Känner mig riktigt peppad inför besöket på BUP imorgon. Jag är inte alls sugen på att både klä på mig (varma) kläder OCH gå ut i solen. Jag kan inte ens sitta still inomhus, trots att jag dragit ned värmen i alla rum, och öppnat fönster.
Min puls har iallafall gått ned till 100 bpm ungefär. Nu måste jag gå ut och försöka ta till vara på lite sol, trots att jag redan svettas. Jag vill ju inte se ut som ett sjukt barn som bott i en mörk källare halva sitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0