31/1-11
Usch vad oaktiv jag är här.. Jag blir så less på mig själv, men jag vill inte sluta skriva heller, för jag har lovat mig själv att den här gången ska jag inte göra som med mina andra påbörjade bloggar, börja skriva och sen helt plötsligt bara strunta i det när jag har glömt/inte kunnat blogga på några dagar. Det ska inte spela någon roll. Jag ska inte behöva vara såhär jävla löjlig, passiv. Jag måste smälla till mig själv och försöka vakna upp ur dvalan jag kallar mitt liv.
Det har varit ganska enkelt ett tag. För ungefär ett halvår sen, när jag träffade min nuvarande pojkvän, då var allt positivt. I slutet på Maj fick jag flytta "hem" från Vemyra ungdomshem i Sollefteå, där jag hade bott i ungefär tre veckor. Det var så löjligt alltihop. Jag blev utslängd från HVB-hemmet där jag bodde. De hade inget intresse av att försöka hjälpa mig. Allt det här är så löjligt. Jag vill inte låta som andra tjejer som är lite som jag, de här tjejerna som försöker spela coola, vara gangsters, de som säger att "Systemet knullade mig, det är därför jag är som jag är. Ingen har någonsin erbjudit mig någon hjälp." för det är inte jag. Och jag ska inte säga att alla tjejer som säger så snackar skit, men jag vet att väldigt många gör det. Jag respekterar de som förtjänar det, inte fjortisar som vill ha medömkan eller höjd status. Många jag bodde med var såna. De blev erbjudna hjälp, men de ville inte ha den.
Jag blev också erbjuden hjälp, men personalen hade inte kompetens att hjälpa mig. Jag klandrar ingen, utom möjligtvis de som påstod att "de har erfarenhet av tjejer med din problematik", för de hade ingen aning om vad de talade om.. Nu vet jag inte vart jag är påväg med texten, för de här sakerna orkar jag inte spy ut nu..
Men den senaste tiden har bara känts som skit. Jag har bråkat med min pojkvän ungefär varannan dag, jag har knappt träffat några av mina vänner det senast halvåret, jag känner mig så ful och värdelös, pga min vinterdepression, och som pricken över i fick min mor reda på att jag röker sen i somras. Fast vi har inte pratat om det, hon beter sig som vanligt mot mig. Så jag antar att hon på något omöjligt, kosmiskt plan har accepterat det. Eller så är hon kanske glad att det håller mig ifrån alkohol.
Nu får det vara nog, ett tag. Ska strax iväg och ha praktik/jobba.
Det har varit ganska enkelt ett tag. För ungefär ett halvår sen, när jag träffade min nuvarande pojkvän, då var allt positivt. I slutet på Maj fick jag flytta "hem" från Vemyra ungdomshem i Sollefteå, där jag hade bott i ungefär tre veckor. Det var så löjligt alltihop. Jag blev utslängd från HVB-hemmet där jag bodde. De hade inget intresse av att försöka hjälpa mig. Allt det här är så löjligt. Jag vill inte låta som andra tjejer som är lite som jag, de här tjejerna som försöker spela coola, vara gangsters, de som säger att "Systemet knullade mig, det är därför jag är som jag är. Ingen har någonsin erbjudit mig någon hjälp." för det är inte jag. Och jag ska inte säga att alla tjejer som säger så snackar skit, men jag vet att väldigt många gör det. Jag respekterar de som förtjänar det, inte fjortisar som vill ha medömkan eller höjd status. Många jag bodde med var såna. De blev erbjudna hjälp, men de ville inte ha den.
Jag blev också erbjuden hjälp, men personalen hade inte kompetens att hjälpa mig. Jag klandrar ingen, utom möjligtvis de som påstod att "de har erfarenhet av tjejer med din problematik", för de hade ingen aning om vad de talade om.. Nu vet jag inte vart jag är påväg med texten, för de här sakerna orkar jag inte spy ut nu..
Men den senaste tiden har bara känts som skit. Jag har bråkat med min pojkvän ungefär varannan dag, jag har knappt träffat några av mina vänner det senast halvåret, jag känner mig så ful och värdelös, pga min vinterdepression, och som pricken över i fick min mor reda på att jag röker sen i somras. Fast vi har inte pratat om det, hon beter sig som vanligt mot mig. Så jag antar att hon på något omöjligt, kosmiskt plan har accepterat det. Eller så är hon kanske glad att det håller mig ifrån alkohol.
Nu får det vara nog, ett tag. Ska strax iväg och ha praktik/jobba.
Vad kan jag säga
HELVETE. Jag orkar inte med någonting idag. Jag ska försöka komma iväg sen, hem till en vän och röka lite..
Fast egentligen vill jag ha mer tabletter. Jag har ju fått för mig att jag behöver hjälp av kemiska preparat för att fungera normalt, och det verkar faktiskt som att jag har rätt.
För att kunna..
..vakna
..uttrycka mig
..vara bland folk
..slappna av
..somna
Jag ångrar verkligen att jag sa till sjuksköterskan att medicinen fungerar bra, nu kommer det dröja en evighet tills de höjer dosen igen.
Fast egentligen vill jag ha mer tabletter. Jag har ju fått för mig att jag behöver hjälp av kemiska preparat för att fungera normalt, och det verkar faktiskt som att jag har rätt.
För att kunna..
..vakna
..uttrycka mig
..vara bland folk
..slappna av
..somna
Jag ångrar verkligen att jag sa till sjuksköterskan att medicinen fungerar bra, nu kommer det dröja en evighet tills de höjer dosen igen.
28/1-11
Har slösat bort den här dagen vid facebook. Jag blir så arg på mig själv när jag gör såhär.. Jag ska ut ikväll, vilket innebär att ifall jag börjar fixa mig nu så är jag klar tills ikväll. Men min syster har nog duschat slut på allt varmvatten, så jag kan nog lika gärna gå ut och lägga mig i snön och dö.
27/1-11
Kul nog missade älskling bussen, eftersom min telefon slutade fungera och han inte kunde få tag på mig.. Skapligt kul. Äldsta lillasyster hade lyckats åka iväg med mina cigaretter tidigare idag, så när hon kom hem gick jag ut och kedjerökte lite. Nu är jag hungrig och på dåligt humör, och vill inte ens posta det här inlägget för det är så oerhört tråkigt och dåligt. Ska äta lite och gå och lägga mig, så hoppas jag att jag är mindre hemsk imorgon.
Jag lyckades ta mig härifrån, men systemet slängde tillbaks mig
Så, nu är jag äntligen klar hoppas jag. Jävla krångel. Risken att jag drabbas av spontan självantändning ökar för varje minut jag spenderar i det här huset. Att det ska vara så otroligt svårt att förstå att jag inte kan bo här!
Tänkte testa Bloglovin, men det återstår väl att se ifall jag får några läsare öht. Personligen hade jag inte orkat följa en sån här negativ blogg, fylld med självömkan och tjat om hur synd det är om mig! ;)
Tänkte testa Bloglovin, men det återstår väl att se ifall jag får några läsare öht. Personligen hade jag inte orkat följa en sån här negativ blogg, fylld med självömkan och tjat om hur synd det är om mig! ;)
Sen kom jag på att jag kan länka mina låtar, så att de kommer upp direkt på Spotify! Så jag ska väl krångla ihop en snygg liten ikon för det ändamålet också antar jag, tills det är gjort så får låtnamnet/artisten bli en länk!
26/1-11
Jag kommer antagligen skjuta mig själv i huvudet snart.
Sitter och försöker fixa med bloggen, vilket jag hoppades skulle gå fort så att jag kan göra lite annat innan min pojkvän kommer hit.
Sen vägrar min tvååriga syster följa med mamma och handla, så jag ska passa henne. Visst, hon är sjukt jobbig och hade antagligen stört mig väldigt mycket, men om hon får sitta i mitt knä och titta på när jag använder datorn brukar hon inte klaga så mycket.
MEN, min lillebror som redan innan har varit här och tjatat om allt mellan himmel och jord i 20 minuter, han börjar såklart bråka med min syster.
Eller leka, enligt honom. Men jag tycker inte att man kan kalla det för att "leka" när det enda han gör är att få min syster att skrika, och när han dessutom gör illa henne. Som vanligt börjar jag med att säga åt honom snällt några gånger, fem kanske.
Sen byter jag ton, och efter några minuter som känns som en evighet börjar jag skrika åt honom, fortfarande ingen respons. Precis likadant, varje gång. Han säger "oj förlåt", och att han ska sluta, men jag börjar fundera på ifall han kanske har någon sällsynt sjukdom som gör att du inte minns alls vad du sa för 30 sekunder sen, för det verkar han inte göra.
Eller 30 sekunder, då har jag tur. Oftast hinner det inte ens gå fem. Eller två.
Ångestmonstret börjar vakna till liv, han sträcker på sig och öppnar ögonen. Tar en tugga av mitt innanmäte.
Jag slänger ut båda två, ber honom ta med min syster till hans rum så att de kan leka där. De skriker och sätter på hög musik, jag tror att jag ska spy av frustration.
Sen blir det tyst och jag öppnar dörren för att se varför; min syster har kissat i min säng. På min kudde, min filt och madrassen.
Vilket med 99,9% säkerhet inte hade hänt ifall min bror inte hade jagat upp henne.
Jag försöker lugna ned mig, måste antagligen gå ut en stund. Jag står inte ut.
Sitter och försöker fixa med bloggen, vilket jag hoppades skulle gå fort så att jag kan göra lite annat innan min pojkvän kommer hit.
Sen vägrar min tvååriga syster följa med mamma och handla, så jag ska passa henne. Visst, hon är sjukt jobbig och hade antagligen stört mig väldigt mycket, men om hon får sitta i mitt knä och titta på när jag använder datorn brukar hon inte klaga så mycket.
MEN, min lillebror som redan innan har varit här och tjatat om allt mellan himmel och jord i 20 minuter, han börjar såklart bråka med min syster.
Eller leka, enligt honom. Men jag tycker inte att man kan kalla det för att "leka" när det enda han gör är att få min syster att skrika, och när han dessutom gör illa henne. Som vanligt börjar jag med att säga åt honom snällt några gånger, fem kanske.
Sen byter jag ton, och efter några minuter som känns som en evighet börjar jag skrika åt honom, fortfarande ingen respons. Precis likadant, varje gång. Han säger "oj förlåt", och att han ska sluta, men jag börjar fundera på ifall han kanske har någon sällsynt sjukdom som gör att du inte minns alls vad du sa för 30 sekunder sen, för det verkar han inte göra.
Eller 30 sekunder, då har jag tur. Oftast hinner det inte ens gå fem. Eller två.
Ångestmonstret börjar vakna till liv, han sträcker på sig och öppnar ögonen. Tar en tugga av mitt innanmäte.
Jag slänger ut båda två, ber honom ta med min syster till hans rum så att de kan leka där. De skriker och sätter på hög musik, jag tror att jag ska spy av frustration.
Sen blir det tyst och jag öppnar dörren för att se varför; min syster har kissat i min säng. På min kudde, min filt och madrassen.
Vilket med 99,9% säkerhet inte hade hänt ifall min bror inte hade jagat upp henne.
Jag försöker lugna ned mig, måste antagligen gå ut en stund. Jag står inte ut.
Jag vill också vara stor och stark, som hon..
Har haft möte med mina socialsekreterare för andra gången på en vecka, och jag kan säga så mycket som så att det känns som att allt står still.
Jag har varit så otroligt nedstämd de senaste veckorna, och egentligen behöver jag verkligen stoppa i mig några piller mot det här, för att inte gå under helt och hållet. Men vad jag minns så blandar du gärna inte centralstimulantia med seretoninhöjare? Eller jag vet inte.
Skulle vilja importera lite narkotikapolitik från det stora landet på andra sidan havet. Vad skönt det hade varit att kunna stoppa i sig en Xanax till frukost..
Min man kommer iaf hit imorgon, så vi får hoppas att han lyckas muntra upp mig. ♥ Han ska nog bo här några dagar..
Jag har varit så otroligt nedstämd de senaste veckorna, och egentligen behöver jag verkligen stoppa i mig några piller mot det här, för att inte gå under helt och hållet. Men vad jag minns så blandar du gärna inte centralstimulantia med seretoninhöjare? Eller jag vet inte.
Skulle vilja importera lite narkotikapolitik från det stora landet på andra sidan havet. Vad skönt det hade varit att kunna stoppa i sig en Xanax till frukost..
Min man kommer iaf hit imorgon, så vi får hoppas att han lyckas muntra upp mig. ♥ Han ska nog bo här några dagar..
25/1-11
Kära jultomten.. Kom tillbaks igen, för jag har äntligen kommit underfund med vad jag önskar mig i julklapp!
PH3 - Jag trodde jag var han
PH3 - Jag trodde jag var han
22/1-11
21/1-11
Vaknade relativt nyss med ont i magen. Underbart det här, måste byta medicin.. Jag hade ju tänkt skriva ett långt inlägg, skriva av mig vad som hänt de senaste dagarna, men det orkar jag inte göra när jag mobilbloggar. Dessutom får jag inte med några radbrytningar i texten då. Men jag har ingen tillgång till någon dator och det gör mig så grymt irriterad.
20/1-11, #2
Smärtan i min livmoder/mina äggstockar som väckte mig imorse har äntligen släppt, efter en halv överdos värktabletter och brännhet vetekudde.
Ligger och tittat ut genom fönstret.
Himlen är underbart blå och jag får för mig att det är vår.
Jag längtar så, tills snön försvinner och jag kan börja andas igen.
Tidigare har jag mest varit likgiltig till mina återkommande vinterdepressioner, jag har tagit tabletter av den enkla anedningen att det har känts nödvändigt. Jag har aldrig trott att de fungerat, men jag har känt ett behov av att stoppa i mig någonting.
Nu känns det bara jobbigt att må dåligt, jag vill inte, jag vill vara lycklig, och kunna glädjas åt små detaljer, utan att negativiteten ska lägga sig som ett svart dis mellan mina näthinnor och verkligheten.
Jag kommer på mig själv med att minnas och sakna Vemyra, den fem timmar långa bilresan upp till Sollefteå med Mats. Jag undrar vad han gör just nu, jag skulle vilja träffa honom igen. Och mina promenader till bussen, från förra våren i en stad som räknas som stor för att ligga i Dalarna. Musiken som alltid var ny, och känslorna den fick mig att uppleva. Precis när det kalla och mörka hade släppt taget om mig. Det vill jag uppleva igen.
Så jag hoppas att snön smälter snart.
Nu ska jag ut, ska röka en cigarett eller två, och hoppas på att solen känns och inte bara syns.
Ligger och tittat ut genom fönstret.
Himlen är underbart blå och jag får för mig att det är vår.
Jag längtar så, tills snön försvinner och jag kan börja andas igen.
Tidigare har jag mest varit likgiltig till mina återkommande vinterdepressioner, jag har tagit tabletter av den enkla anedningen att det har känts nödvändigt. Jag har aldrig trott att de fungerat, men jag har känt ett behov av att stoppa i mig någonting.
Nu känns det bara jobbigt att må dåligt, jag vill inte, jag vill vara lycklig, och kunna glädjas åt små detaljer, utan att negativiteten ska lägga sig som ett svart dis mellan mina näthinnor och verkligheten.
Jag kommer på mig själv med att minnas och sakna Vemyra, den fem timmar långa bilresan upp till Sollefteå med Mats. Jag undrar vad han gör just nu, jag skulle vilja träffa honom igen. Och mina promenader till bussen, från förra våren i en stad som räknas som stor för att ligga i Dalarna. Musiken som alltid var ny, och känslorna den fick mig att uppleva. Precis när det kalla och mörka hade släppt taget om mig. Det vill jag uppleva igen.
Så jag hoppas att snön smälter snart.
Nu ska jag ut, ska röka en cigarett eller två, och hoppas på att solen känns och inte bara syns.
Fem månader idag..
..med dig. Jag älskar dig, och är så glad att du älskar mig.
Känslorna och intrycken som följde med orden ut, de kommer jag inte ens minnas imorgon
Kemiskt framkallad dödslängtan. Man vill inte ens försöka ta sitt liv, det är inte värt besväret för att ändå bara få resa till vad mitt vilsna psyke beskriver som endast djupare lager av överflödig existens.
16/1-11, fast ändå nästa dag
God morgon, eller något sånt. Vaknade på soffan imorse vid åtta, så mitt humör är inte super.
Och min bror sitter i vägen för datorn, så jag har ingenting att göra.. Fick nån jobbig stickande känsla bakom ögonen, hoppas inte att jag är på väg att få migrän.. Ååååh, vad äckligt emo jag är.
Och min bror sitter i vägen för datorn, så jag har ingenting att göra.. Fick nån jobbig stickande känsla bakom ögonen, hoppas inte att jag är på väg att få migrän.. Ååååh, vad äckligt emo jag är.
16/1-11
Har tryckt i mig massor med smörgåsar, chips, godis, kakor osv. Funderar på ifall jag ska äta lite tårta innan jag går och lägger mig också! Jag ♥ tröstäta.
[kalas]bra
Skakar i hela kroppen och så, antar att det är medicinen kombinerat med att vårat hus har invaderats av massor med släktingar som firar min lillebrors födelsedag.
Jag har inte sminkat mig särskilt bra och jag känner mig jätteful. Jag känner ärligt talat nästan ingen här.
Min mormor och morfar. Eller bara mormor. Det blir bara spänt när jag ska vara med på sånt här. Jag försöker hålla mig borta.
Min morbror har inte ens hälsat på mig. Han hatar mig, fast det skulle han väl aldrig erkänna. Hatar mig för att jag är annorlunda och gör dumma saker. Eller jag vet inte, han hatar mig säkert inte. Men jag tror ändå det. Jag ville skriva en halv novell nu, men jag ångrade mig eftersom han faktiskt började prata med mig.
Men det förändrar ingenting långsiktigt. Nu ska jag må illa och vänta på att få låna tvn..
Jag har inte sminkat mig särskilt bra och jag känner mig jätteful. Jag känner ärligt talat nästan ingen här.
Min mormor och morfar. Eller bara mormor. Det blir bara spänt när jag ska vara med på sånt här. Jag försöker hålla mig borta.
Min morbror har inte ens hälsat på mig. Han hatar mig, fast det skulle han väl aldrig erkänna. Hatar mig för att jag är annorlunda och gör dumma saker. Eller jag vet inte, han hatar mig säkert inte. Men jag tror ändå det. Jag ville skriva en halv novell nu, men jag ångrade mig eftersom han faktiskt började prata med mig.
Men det förändrar ingenting långsiktigt. Nu ska jag må illa och vänta på att få låna tvn..
God morgon!
Somnade vid sju, vaknade ganska nyss. Underbart! Fick sitta halva natten och installera om en massa saker på min systers dator, lagom roligt var ju det. Men nu börjar jag äntligen bli klar..
Jag borde smsa bästavän och åka in till stan med henne, men jag orkar verkligen inte.. Ska bara lata mig idag, tycker jag förtjänar det efter att ha gjort.. ingenting en hel vecka. :(
Jag borde smsa bästavän och åka in till stan med henne, men jag orkar verkligen inte.. Ska bara lata mig idag, tycker jag förtjänar det efter att ha gjort.. ingenting en hel vecka. :(
15/1-11
Ångest, ordet ligger så dåligt i munnen
Jag hatar verkligen ordet "ångest". Jag önskar att jag kunde beskriva den här känslan, men det vill inte dyka upp någonting bra att säga. Jag har inte talang när det kommer till att uttrycka sig. Jag ska nog gråta istället, det gör det så mycket enklare att finnas. Lättar på trycket..
svartvit värld
Och så måste ALLT vända sig mot mig och göra mig arg och ledsen.
...
Just nu känner jag en sån obeskrivlig ilska mot min pojkvän. För första gången någonsin känner jag för att smälla till honom på käften och åka hem. Den senaste timmen har han varit så sur och elak, från små, små pikar till direkta förolämpningar och dumförklaringar av mig. Jag vill sätta mig ned och gråta. Jag har inte käftat emot, jag har varit så snäll man skulle kunna tänka sig när någon beter sig så. Men han har inte gjort minsta antydan att försöka sluta, och be om ursäkt verkar han ha glömt vad det betyder.. Jag kanske överreagerar, men jag hatar det i vilket fall som helst..
självförakt
Ibland avskyr jag mig själv så pass mycket att jag inte ens kan uttrycka det i ord. Jag kommer gå under utan någonting som vänder mina tankar åt ett annat håll. Jag kommer aldrig bli någonting annat än just mig, och jag citerar min pojkvän ang mig; "jag vet inte hur länge jag orkar.." Jag vill ha ett vanligt liv. Jag vill klara allt som alla andra klarar. Det känns som att jag ska börja böla, så jag hoppar nog in i duschen. Sköljer bort tårarna
Vaken hela natten, kunde verkligen inte somna..
Och nu blir min rygg bara värre och värre.. Sitter och dricker smoothie och ska ringa till mormor och säga att jag nog inte kan ta mig till henne idag, ännu mindre vara till någon hjälp :(
Men! Jag borde ju skrivit av mig några saker som jag funderade på igår/förrgår när det nu var. Dels att jag var så arg på min pojkvän, och att jag känner mig så frustrerad över allt möjligt och soc ger mig en massa papper som jag inte förstår.. Jag svär dyrt och heligt att jag faktiskt ska göra det idag, innan tolv! Behöver prata av mig egentligen, men orkar/hinner/kan inte åka och träffa någon som fattar.
Men! Jag borde ju skrivit av mig några saker som jag funderade på igår/förrgår när det nu var. Dels att jag var så arg på min pojkvän, och att jag känner mig så frustrerad över allt möjligt och soc ger mig en massa papper som jag inte förstår.. Jag svär dyrt och heligt att jag faktiskt ska göra det idag, innan tolv! Behöver prata av mig egentligen, men orkar/hinner/kan inte åka och träffa någon som fattar.13/1-11 Godmorgon
Jag har ont i nedre korsryggen/ländryggen. Ajajaj, jag kan inte gå.
Jag ska inte göra det nu, har verkligen inte ork, men jag har lust att skriva ett inlägg om en viss bloggerska som förtjänar lite positiv feedback. Nu ska jag fortsätta med min bloggdesign, sen somna i tid för att vakna igen.
Blir nog inget jobb imorgon, my back is killing me! :(
Blir nog inget jobb imorgon, my back is killing me! :(
12/1-11
Alltså, jag är så otroligt värdelös på att blogga.. Ska låna systers dator sen så förhoppningsvis blir det väl nåt då. Nu ska jag göra varm choklad med vispgrädde och spela Mafia II.
Suuuck..
Jag hade kunnat vara färdigsminkad osv för länge sen, bara jag hade försökt. Men jag vet inte hur man gör när man försöker. Eller hur man gör när man skyndar sig.. Och när jag ska göra någonting jag verkligen inte vill så sätter jag mig bara ned och fördriver tiden med någonting riktigt onödigt i förhoppning om att jag ska slippa det. Ibland gör jag det, och ibland slutar det med att jag får komma jätteförsent, ful och missnöjd med hela mig.. Nu ska jag drömma bort min tid lite till. Sen ska jag stressa så gott jag kan.
11/1-11
Fan fan fan jag orkar inte, jag vill inte och jag kan inte.. Jag har ungefär en och en halv timme på mig innan mamma måste skjutsa mig till skolan, efter det ska hon åka upp med syster på dagis för första gången, så jag får inte dra ut på tiden. Jag skulle kanske hinna duscha och äta, men resten hinner jag inte med..
10/1-11
Helvete. Sitter i soffan med gråten i halsen. Minsta lilla sak jag ser på tvn får mig nästan att börja böla. Jag hatar min j*vla pms.. Sen måste jag göra nåt åt hur min blogg ser ut, kom just på hur den ser ut för tillfället.. Haha!
9/1-11
Vaknade alldeles nyss, tack vare medicinen som jag tog precis innan vi somnade vid sjutiden i morse! Men det känns som att min magsäck håller på att sugas in i ett svart hål i rymden.. Ska lägga mig och sova nu.
8/1-11
Ännu en lyckad dag made by me.. Sov hos min pojkvän, och lyckades inte ta mig ur sängen förrän vid halv fem. Vilket bara bevisar ännu mer hur mycket jag är beroende av min mor för att kunna leva ett normalt liv..
Får kanske anställa en personlig assistent som ser till att jag går upp i tid på morgonen. I vilket fall som helst började det komma en massa folk hit när vi hade gått upp, och det resulterade i att jag vägrade gå utanför dörren. Så jag fick middag på sängen och sen smög jag upp duschade eftersom jag kände mig så ful.. Men det känns i vilket fall som helst mycket bättre nu.
Nu blir det chips för mig.
Får kanske anställa en personlig assistent som ser till att jag går upp i tid på morgonen. I vilket fall som helst började det komma en massa folk hit när vi hade gått upp, och det resulterade i att jag vägrade gå utanför dörren. Så jag fick middag på sängen och sen smög jag upp duschade eftersom jag kände mig så ful.. Men det känns i vilket fall som helst mycket bättre nu.
Nu blir det chips för mig.
7/1-11
Äntligen har jag lagt mig i sängen! Måste börja somna tidigare.
Jag har iallafall fått mitt hår att se lite bättre ut idag (igår?), sprayade det med blondspray och fönade, sen fick jag lov att gnugga det med shampoo som en galning eftersom det inte är särskilt skonsamt för håret. Så nu har jag kletat i inpackning.. Sen har jag kollat efter en pälsmössa på the world wide web, utan större framgång.. Jag blir så arg på H&M som inte verkar ha några som helst planer på att fylla på sina butiker, i alla fall inte här i närheten.. Jag har hittat en jättesnygg, rödräv har jag för mig (självklart inte på H&M), men priset är inte lika härligt.. :( fnys.. Men jag har äntligen orkat sätta mig ned och göra nagelförstärkning.
Fast när jag fick sitta alldeles ensam i några timmar började jag tänka för mycket igen. Började minnas lite tid från när jag bodde på behandlingshemmet, på en massa människor där, vad jag hade gjort annorlunda om jag fått en till chans. Och innan jag hann upptäcka det var jag än en gång påväg in i min fantasivärld. Det enda jag tror på såpass att jag någon gång säkert överväger aktiv dödshjälp på mig själv för att hamna där.
Det längtar jag inte efter.. Brr, nog om det..
Ska ta och göra fransk manikyr och sminka mig imorgon så jag mår lite bättre, och förhoppningsvis blir det resa till pojkvän. Jag saknar honom så fort jag åker därifrån, jag bor ju trots allt där minst fem dagar i veckan, men samtidigt har det varit så skönt att komma hem hit till min käraste mamma och resten av familjen några dagar. Jag är så trött på att inte ha någonstans jag kan kalla hem! Jag vill flytta nu, direkt, till mitt eget ställe liksom.. Men jag får vänta ett par månader än. Godnatt då, imorgon blir det nudlar till frukost ifall jag minns det då! Hoppas hoppas..
Jag har iallafall fått mitt hår att se lite bättre ut idag (igår?), sprayade det med blondspray och fönade, sen fick jag lov att gnugga det med shampoo som en galning eftersom det inte är särskilt skonsamt för håret. Så nu har jag kletat i inpackning.. Sen har jag kollat efter en pälsmössa på the world wide web, utan större framgång.. Jag blir så arg på H&M som inte verkar ha några som helst planer på att fylla på sina butiker, i alla fall inte här i närheten.. Jag har hittat en jättesnygg, rödräv har jag för mig (självklart inte på H&M), men priset är inte lika härligt.. :( fnys.. Men jag har äntligen orkat sätta mig ned och göra nagelförstärkning.
Fast när jag fick sitta alldeles ensam i några timmar började jag tänka för mycket igen. Började minnas lite tid från när jag bodde på behandlingshemmet, på en massa människor där, vad jag hade gjort annorlunda om jag fått en till chans. Och innan jag hann upptäcka det var jag än en gång påväg in i min fantasivärld. Det enda jag tror på såpass att jag någon gång säkert överväger aktiv dödshjälp på mig själv för att hamna där.
Det längtar jag inte efter.. Brr, nog om det..
Ska ta och göra fransk manikyr och sminka mig imorgon så jag mår lite bättre, och förhoppningsvis blir det resa till pojkvän. Jag saknar honom så fort jag åker därifrån, jag bor ju trots allt där minst fem dagar i veckan, men samtidigt har det varit så skönt att komma hem hit till min käraste mamma och resten av familjen några dagar. Jag är så trött på att inte ha någonstans jag kan kalla hem! Jag vill flytta nu, direkt, till mitt eget ställe liksom.. Men jag får vänta ett par månader än. Godnatt då, imorgon blir det nudlar till frukost ifall jag minns det då! Hoppas hoppas..
6/1-11
Har inte haft någon särskild ork/lust att blogga de senaste dagarna..
Och som tur är har jag ju inga läsare att underhålla. Igår var inte så superkul faktiskt.
Jag har latat mig hemma trots att jag borde åkt in till stan med bästavän.. Jag avskyr när det blir såhär. Om jag väl orkar sminka mig och ta mig ut så mår jag riktigt bra sen, får komma bort lite från min snurriga hjärna.. Men det är resan dit som är så jävla svår att genomföra..
Så självklart låg jag kvar i sängen länge, gick upp och hade ont i magen resten av dagen.. Självklart pga medicinen. Det är den värsta och hittills enda biverkningen jag stör mig på, så jag hoppas verkligen att det ska gå över/att min kropp ska vänja sig. Och att det inte blir värre när dosen höjs!
Men jag antar att det enda jag faktiskt tog mig för igår var att bleka mitt hår igen. Som vanligt blev det hemskt eftersom jag aldrig lär mig att vara lite mer försiktig. Så längst upp på huvudet är det ljusgult, brunt längst ned och rätt färg i mitten! Som vanligt alltså. Så jag lär ju köpa en hel del blekmedel och fixa det så fort som möjligt. Bortsett från det minns jag inte att jag gjorde någon nytta..
Nu har jag iallafall nyss vaknat, så jag ska väl ta mig till duschen och kanske fixa naglarna så de inte går av! Så kul ser mitt liv ut just nu..
Och som tur är har jag ju inga läsare att underhålla. Igår var inte så superkul faktiskt.
Jag har latat mig hemma trots att jag borde åkt in till stan med bästavän.. Jag avskyr när det blir såhär. Om jag väl orkar sminka mig och ta mig ut så mår jag riktigt bra sen, får komma bort lite från min snurriga hjärna.. Men det är resan dit som är så jävla svår att genomföra..
Så självklart låg jag kvar i sängen länge, gick upp och hade ont i magen resten av dagen.. Självklart pga medicinen. Det är den värsta och hittills enda biverkningen jag stör mig på, så jag hoppas verkligen att det ska gå över/att min kropp ska vänja sig. Och att det inte blir värre när dosen höjs!
Men jag antar att det enda jag faktiskt tog mig för igår var att bleka mitt hår igen. Som vanligt blev det hemskt eftersom jag aldrig lär mig att vara lite mer försiktig. Så längst upp på huvudet är det ljusgult, brunt längst ned och rätt färg i mitten! Som vanligt alltså. Så jag lär ju köpa en hel del blekmedel och fixa det så fort som möjligt. Bortsett från det minns jag inte att jag gjorde någon nytta..
Nu har jag iallafall nyss vaknat, så jag ska väl ta mig till duschen och kanske fixa naglarna så de inte går av! Så kul ser mitt liv ut just nu..
2/1-11, sliten och trött
Ligger framför tvn med laptop på magen. Älskling åkte iväg för säkert två timmar sen för att fixa någonting, han har varit borta alldeles för länge. Har inte tagit min medicin alls det här året, har bara varit ful hittils. Det bådar verkligen gott.
2/1-11
Jag vaknade för någon timme sen.
Jag blir så sjukt besviken på mig själv, för jag hade bestämt mig för att vakna och gå upp medans det fortfarande var ljust ute.
Jag har inte sett dagsljus nu sen några timmar i fredags, och även om det inte var så länge sen mår jag verkligen dåligt när jag tittar ut genom fönstret. Jag borde ju kanske berätta lite vad jag gjorde på nyår, eller så. Idag är jag iallafall ledsen på min pojkvän, så jag ska försöka ta mig ur sängen och kanske ut en stund..
Jag blir så sjukt besviken på mig själv, för jag hade bestämt mig för att vakna och gå upp medans det fortfarande var ljust ute.
Jag har inte sett dagsljus nu sen några timmar i fredags, och även om det inte var så länge sen mår jag verkligen dåligt när jag tittar ut genom fönstret. Jag borde ju kanske berätta lite vad jag gjorde på nyår, eller så. Idag är jag iallafall ledsen på min pojkvän, så jag ska försöka ta mig ur sängen och kanske ut en stund..
1/1-11
En underbar början på det här året.
Översikt igårkväll:
Jag åkte ned till min man utan särskilt mycket planering.
Översikt igårkväll:
Jag åkte ned till min man utan särskilt mycket planering.
Vi skulle följt med hans bror till några vänner, men pga för mig okända anledningar blev det inte så. Så vi tog oss ut och gick först till den festen som verkade finnas. När vi kom dit förstod vi ganska direkt att det skulle vara värdelöst, eftersom det stod en massa epor parkerade utanför huset. Efter många om och men blev vi tillslut insläppta allihop, men det var så packat att man inte ens tog sig in till köket..
Vi kämpade oss ut efter kanske två minuter och bestämde oss för att gå hem till en kompis och bygga en egen fest.
Väl där drack vi lite, stod och kollade på raketer, och ägaren av lägenheten låste in sig på toaletten för att spy.
Kände mig inte alls på partyhumör, hade helst velat åka hem och lägga mig, men klockan var ju lite och helt värdelöst behöver det ju inte bli tänkte jag.
Så vi drog ut, gick en sväng och skulle ned och möta några killar..
Varav en av dom var riktigt full och trött vilket resulterade i att vi tillslut fick bära hem honom, yeah!
Vi gick förbi en hel del barn som såg på oss med tefatsögon, stackars ungar..
Fest nummer två, och här kände jag inte en enda person. Satt som en idiot ett tag, hatade min pojkvän när han tog min mojito och drog ut och rökte med några randoms, och jag satt kvar och blev mer och mer nykter.
Sen hade han rökt upp mina cigaretter också, så glad var jag ju inte när vi började gå hemåt. Vi mötte några andra och hittade den sista efterfesten, vi gick dit och jag fick en sån jävla klump i magen när jag såg att ett "ex", (eller vad jag ska säga eftersom vi aldrig varit tillsammans.. anyways) var där och jag kunde ju inte låta bli att hälsa. Det var nog första gången vi sågs på minst ett år, och det kändes väldigt konstigt.. Han var trevlig och gav mig nog tre kramar, var jättetrevlig. Men eftersom jag har betett mig som en jävla fitta mot honom förut kände jag mig bara osäker och var nog allmänt off. Jag förstår verkligen inte när folk förlåter mig. Ända sen vi var på den andra festen hade jag känt en sån stark längtan efter att skära mig i armarna, och då blev det så jävla mycket..
Blev dum i huvudet och sur. Vi bråkade när vi gick hem, älskling och jag, och sen dess har allt varit jobbigt och äckligt, trots att jag för en gångs skull såg till att vi blev sams. Det brukar alltid han få ordna..
Känner mig inte nöjd alls med det jag skriver. Hoppas jag blir bättre på det.
Vi kämpade oss ut efter kanske två minuter och bestämde oss för att gå hem till en kompis och bygga en egen fest.
Väl där drack vi lite, stod och kollade på raketer, och ägaren av lägenheten låste in sig på toaletten för att spy.
Kände mig inte alls på partyhumör, hade helst velat åka hem och lägga mig, men klockan var ju lite och helt värdelöst behöver det ju inte bli tänkte jag.
Så vi drog ut, gick en sväng och skulle ned och möta några killar..
Varav en av dom var riktigt full och trött vilket resulterade i att vi tillslut fick bära hem honom, yeah!
Vi gick förbi en hel del barn som såg på oss med tefatsögon, stackars ungar..
Fest nummer två, och här kände jag inte en enda person. Satt som en idiot ett tag, hatade min pojkvän när han tog min mojito och drog ut och rökte med några randoms, och jag satt kvar och blev mer och mer nykter.
Sen hade han rökt upp mina cigaretter också, så glad var jag ju inte när vi började gå hemåt. Vi mötte några andra och hittade den sista efterfesten, vi gick dit och jag fick en sån jävla klump i magen när jag såg att ett "ex", (eller vad jag ska säga eftersom vi aldrig varit tillsammans.. anyways) var där och jag kunde ju inte låta bli att hälsa. Det var nog första gången vi sågs på minst ett år, och det kändes väldigt konstigt.. Han var trevlig och gav mig nog tre kramar, var jättetrevlig. Men eftersom jag har betett mig som en jävla fitta mot honom förut kände jag mig bara osäker och var nog allmänt off. Jag förstår verkligen inte när folk förlåter mig. Ända sen vi var på den andra festen hade jag känt en sån stark längtan efter att skära mig i armarna, och då blev det så jävla mycket..
Blev dum i huvudet och sur. Vi bråkade när vi gick hem, älskling och jag, och sen dess har allt varit jobbigt och äckligt, trots att jag för en gångs skull såg till att vi blev sams. Det brukar alltid han få ordna..
Känner mig inte nöjd alls med det jag skriver. Hoppas jag blir bättre på det.
