Allt är fel på mig

Har spenderat natten med bästavän och två riktigt gamla vänner (sen tio år tillbaks). Visst, det var kul. Vi hade trevligt och jag lärde mig att det faktiskt finns goda chips som jag INTE smakat (upptäckte cream cheese. Sen tidigare har jag tycker jag om fyra sorter har jag för mig. Det är också de enda jag smakat. Inbillar mig själv att alla andra är äckliga. Jag är väldigt kräsen vad gäller ätbara saker) och innan jag gick dit fick jag dessutom komma ut ett tag och träffa några människor som visst inte hört talas om helgens missöden. Det kändes skönt att komma ut lite. Jag blev dock föremål för en del stirrande på väg hem till mina vänner..
Men förutom det så var det en av de värsta sakerna jag varit med om på länge. De är alla tre kortare än 170 cm, de har varsin hund, de har råd att köpa nya kläder, de hade varsin minilaptop..
Jag kände mig så utanför.
Och när vi skulle se på gamla bilder så blev det kortslutning i min hjärna ärligt talat. Jag fick stoppa i mig några oxascand, med ungefär den enda effekten att jag blev trött. Jag mådde illa när jag såg mig själv på de där gamla bilderna. Jag tyckte att jag blev fulare och fulare för varje foto jag såg mig själv i. Det gjorde ont inuti.
I morse grät jag mest.
Senare hämtade min mor och syster mig, vi åkte och handlade. Utanför affären kom det fram en kille till oss som inte verkade kunna varken svenska eller särskilt mycket engelska och gav oss varsin ros. Han behövde pengar för att hjälpa någon i Kosovo, stod det på ett vykort som han visade oss. Jag hade egentligen inte råd men jag gav honom ändå en tjuga. Hade jag varit förmögen kunde han fått några tusenlappar. Jag vet inte om det var sant det som stod på kortet, eller om det bara var bluff, men skulle det vara sant skulle jag känna mig elak om jag bara hade sagt nej. Men jag blev verkligen överumplad när han kom fram och stack en blomma i handen på mig. Han skulle kunna bli en VÄLDIGT bra försäljare med den tekniken.

Summa summarum, det är tur att jag inte är i Stockholm med en tjock plånbok, för då hade jag säkert stått för varenda missbrukares flaska eller spruta den kvällen..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0