rumas

Inatt drömde jag. Jag har inte drömt någonting på väldigt väldigt länge tror jag. Jag vet inte så noga, mitt minne håller ju sakta men säkert på att utplånas totalt. Det läskigaste är ju att jag inte bara har problem med närminnet, utan allt som finns "lagrat" i min hjärna försvinner bakom ögonen på mig. Jag är en enda förvirrad röra just nu. Idag har jag dessutom blivit både ledesen och glad av obetydliga saker. Arg och frustrerad och nära tårar när någon inte verkade vara intresserad av att prata med mig på facebookchatten. Nästintill euforisk när någon gillade min nya profilbild.

Jag är ett vrak just nu, jag håller på att krascha och hur jag än vänder och vrider på mig så får jag inte någon luft.
Jag suktar efter dåliga saker, har svårt att se folk i ögonen för att jag skäms för mig själv. Jag är konstant uppmärksam på hur jag sitter, står, låter, ser ut, hur jag är överlag, och jag känns fel.