time to be free

Nu är jag precis hemkommen från BUP-besök och matshopping (för min mor och mormors del, jag satt snällt och väntade i bilen i en timme. Det är vid sådana tillfällen jag önskar som mest att jag vore fin ospacklad).

"Mötet" blev långt ifrån vad jag hade väntat mig. Trodde att min läkare hade skickat en remiss för OCD-utredning, men nähej, det hade hon då rakt inte. Samtalskontakt tyckte hon visst att jag skulle ha, för det var vad hon hade bett dem ordna. Träffade samma kvinna som förra året när jag var på BUP och pratade, men den här gången var hon mycket mer påläst om mig (det fanns ju inte lika mycket bakrund senast jag var där, och jag minns inte att jag var pratglad) och jag tyckte att det kändes jättebra.
Precis som jag trodde blev det prat och suicidtankar etcetera, fast jag förklarade för henne att jag aldrig skulle kunna ta mitt eget liv, och hon förstod. Hur långt ned jag än skulle kunna hamna skulle jag aldrig vilja utsätta människor runt mig för någonting sådant..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0