rumas

Vi skulle följt med hans bror till några vänner, men pga för mig okända anledningar blev det inte så. Så vi tog oss ut och gick först till den festen som verkade finnas. När vi kom dit förstod vi ganska direkt att det skulle vara värdelöst, eftersom det stod en massa epor parkerade utanför huset. Efter många om och men blev vi tillslut insläppta allihop, men det var så packat att man inte ens tog sig in till köket..
Vi kämpade oss ut efter kanske två minuter och bestämde oss för att gå hem till en kompis och bygga en egen fest.
Väl där drack vi lite, stod och kollade på raketer, och ägaren av lägenheten låste in sig på toaletten för att spy.
Kände mig inte alls på partyhumör, hade helst velat åka hem och lägga mig, men klockan var ju lite och helt värdelöst behöver det ju inte bli tänkte jag.
Så vi drog ut, gick en sväng och skulle ned och möta några killar..
Varav en av dom var riktigt full och trött vilket resulterade i att vi tillslut fick bära hem honom, yeah!
Vi gick förbi en hel del barn som såg på oss med tefatsögon, stackars ungar..

Fest nummer två, och här kände jag inte en enda person. Satt som en idiot ett tag, hatade min pojkvän när han tog min mojito och drog ut och rökte med några randoms, och jag satt kvar och blev mer och mer nykter.
Sen hade han rökt upp mina cigaretter också, så glad var jag ju inte när vi började gå hemåt. Vi mötte några andra och hittade den sista efterfesten, vi gick dit och jag fick en sån jävla klump i magen när jag såg att ett "ex", (eller vad jag ska säga eftersom vi aldrig varit tillsammans.. anyways) var där och jag kunde ju inte låta bli att hälsa. Det var nog första gången vi sågs på minst ett år, och det kändes väldigt konstigt.. Han var trevlig och gav mig nog tre kramar, var jättetrevlig. Men eftersom jag har betett mig som en jävla fitta mot honom förut kände jag mig bara osäker och var nog allmänt off. Jag förstår verkligen inte när folk förlåter mig. Ända sen vi var på den andra festen hade jag känt en sån stark längtan efter att skära mig i armarna, och då blev det så jävla mycket..
Blev dum i huvudet och sur. Vi bråkade när vi gick hem, älskling och jag, och sen dess har allt varit jobbigt och äckligt, trots att jag för en gångs skull såg till att vi blev sams. Det brukar alltid han få ordna..

Känner mig inte nöjd alls med det jag skriver. Hoppas jag blir bättre på det.