31/1-11

Usch vad oaktiv jag är här.. Jag blir så less på mig själv, men jag vill inte sluta skriva heller, för jag har lovat mig själv att den här gången ska jag inte göra som med mina andra påbörjade bloggar, börja skriva och sen helt plötsligt bara strunta i det när jag har glömt/inte kunnat blogga på några dagar. Det ska inte spela någon roll. Jag ska inte behöva vara såhär jävla löjlig, passiv. Jag måste smälla till mig själv och försöka vakna upp ur dvalan jag kallar mitt liv.

Det har varit ganska enkelt ett tag. För ungefär ett halvår sen, när jag träffade min nuvarande pojkvän, då var allt positivt. I slutet på Maj fick jag flytta "hem" från Vemyra ungdomshem i Sollefteå, där jag hade bott i ungefär tre veckor. Det var så löjligt alltihop. Jag blev utslängd från HVB-hemmet där jag bodde. De hade inget intresse av att försöka hjälpa mig. Allt det här är så löjligt. Jag vill inte låta som andra tjejer som är lite som jag, de här tjejerna som försöker spela coola, vara gangsters, de som säger att "Systemet knullade mig, det är därför jag är som jag är. Ingen har någonsin erbjudit mig någon hjälp." för det är inte jag. Och jag ska inte säga att alla tjejer som säger så snackar skit, men jag vet att väldigt många gör det. Jag respekterar de som förtjänar det, inte fjortisar som vill ha medömkan eller höjd status. Många jag bodde med var såna. De blev erbjudna hjälp, men de ville inte ha den.

Jag blev också erbjuden hjälp, men personalen hade inte kompetens att hjälpa mig. Jag klandrar ingen, utom möjligtvis de som påstod att "de har erfarenhet av tjejer med din problematik", för de hade ingen aning om vad de talade om.. Nu vet jag inte vart jag är påväg med texten, för de här sakerna orkar jag inte spy ut nu..

Men den senaste tiden har bara känts som skit. Jag har bråkat med min pojkvän ungefär varannan dag, jag har knappt träffat några av mina vänner det senast halvåret, jag känner mig så ful och värdelös, pga min vinterdepression, och som pricken över i fick min mor reda på att jag röker sen i somras. Fast vi har inte pratat om det, hon beter sig som vanligt mot mig. Så jag antar att hon på något omöjligt, kosmiskt plan har accepterat det. Eller så är hon kanske glad att det håller mig ifrån alkohol.

Nu får det vara nog, ett tag. Ska strax iväg och ha praktik/jobba.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0