rumas

För ungefär en timme sedan föll hela min värld sönder. Jag fick veta att en av mina bästa vänner i hela världen blir inlåst i höst. På riktigt alltså, fängelse. Det håller fortfarande på att sjunka in. Jag kan inte tro på det.
Det känns så avlägset.
Och han åker härifrån redan på torsdag.. Blir inlåst på nåt jävla hem. Vad hjälper det om de ändå ska sätta honom där sen..
Jag har träffat honom tre gånger i år. Resten av tiden har han varit borta. Förra året träffade jag honom inte heller särskilt mycket. Och nu försvinner han igen.. Och hur länge det blir den här gången vill jag inte ens tänka på. Det känns som att de lika gärna skulle kunna sätta en kula i huvudet på honom, eller låsa in honom för alltid. För jag är rädd att det verkligen kommer gå åt helvete nu. Det sista han behöver är att bli inlåst tillsammans med pundare och kriminella. Han är en sån underbar person.

Jag älskar honom så jävla mycket, han är verkligen som en bror för mig.

Jag avskyr det svenska rättssystemet. Jag skulle vilja spotta på de som har hand om allt sånt där.
Nu menar jag inte att jag brukar springa omkring i A.C.A.B.-kläder och skrika "FUCK AINA", men det finns en hel del jag skulle vilja ändra på. Men ska jag börja tjata om det nu så tar jag mig aldrig upp till sängen, och pappa kommer bli mycket surare på mig än vad han redan är. Jag vet att jag uppdaterar skitdåligt, men jag har haft så mycket plugg, och idag har jag legat i solen hela dagen och bränt mig. Men jag råkar veta att ingen läser min blogg just nu ändå. Så puss & godnatt cyberrymden!

Såhär såg hela fredagen ut, plus lite jobb på kvällen. Lördagen blir förhoppningsvis likadan. Fast då ska ryggen få färg.