rumas

Jag måste bara upplysa, alla som måhända läser det här, och mig själv i framtiden. Det känns som att mina normala tankar byts ut en efter en mot tvångstankar. Ikväll och igår natt var värst hittills. Jag blir äcklad av mig själv, av vad min hjärna rör ihop, det jag drömmer på nätterna. Mardrömmar är för det mesta de enda drömmarna jag minns när jag vaknar, men jag brukar glömma efter ungefär en halvtimme. Genomsnitt. Men sånt som handlar om människor, eller djur, nära mig stannar kvar. En del saker är riktigt hemska, men jag blir mer skrämd av det faktum att min hjärna hittar på de där sakerna, än själva mardrömmarna. Leker domedagsprofet och tänker för mig själv ut exakt vad jag ska göra för att det ska bli rätt. Stäng spegeldörren, lämna öppet in till badrummet, titta inte in i garderoben, stäng inte dörren för fort och visa för guds skull inte att du är rädd. För det bor monster i mörkret får jag för mig. Jag börjar planera när mina syskon ska dö, mina föräldrar och släktingar. Det är obehagligt, ja självklart. Bortanför verkligheten är jag. Hon, menar jag.

Märks kanske att jag inte gick på den där promenaden i lördags. Jag gick ut och söp istället. Men det kändes jävligt bra. Först gjorde det det iallafall. Sen blev det sämre. Men, jag hade inte klarat av det ändå, för jag hade sån jävla träningsvärk i benen att jag knappt kunde gå alls.. Fast jag hade väntat mig mycket värre.

Jag hade inte ens tänkt gå ut först. Jag vaknade, och efter någon timme hade min livslust gått från 50% till 10%. Jag var helt tom på insidan. Blablabla. Fyrtio minuter innan bolaget stänger kommer jag på att jo, jag ska ut ikväll, jag orkar inte vara här. Det gick väl mindre bra att hitta någon som kunde springa och köpa vin åt mig, eftersom jag har en halvmil dit och ingen verkade ha pengar att lägga ut. Men till slut blev jag räddad, två minuter innan de stängde sprang en vän till systemet och gjorde verkligen min dag!

Jag sneade ur senare, kände mig värdelös och ville inte finnas. Jag går inte riktigt ihop med alkohol tyvärr.

Idag har jag varit hos tandläkaren och lagat en tand, det var lite roligt att bedövningen inte hade nått sin peak innan jag gick därifrån, när jag sade hejdå så försvann den högra sidan av min näsa. Mamma hämtade mig och skjutsade mig till mormor där jag slösar bort min tid på plugg varenda dag känns det som.

"Ska plugga nu och skriva om världens mest uppmärksammade BS, nämligen religion! :D" - jag @ facebook

Kan inte påstå att det är mitt favoritämne. Resten av kvällen var som vanligt helt innehållslös. Nu tänker jag sova.

Äter kött efter snefylla ♥♥♥

..fanta och rosé!

Jag är så jävla stolt över mig själv! Jag lyfte äntligen på min lata rumpa och försökte mig på lite styrketräning idag, jag höll på att gå sönder efter några övningar, men jag gjorde det! Det kan bara bli bättre från och med nu!

Vaknar upp till skitväder. Tjafsar med mamma, försöker sola, fryser sönder..

11/5-11 ca 23.50

Har nyss ätit. Tycker inte ens om ketchup eller senap, men jag har det på maten ändå. För några minuter sen var mitt huvud fullt med tankar som ville fastna på ett papper, och nu kopierar jag dem hit. Jag saknar personen jag brukade vara. Jag saknar att läsa böcker och lyssna på P3 från sekunden jag vaknar tills jag ska somna på kvällen. Good times..
Tar jag mig härifrån i sommar lovar jag mig själv att jag ska börja med det igen.

Jag fick brev idag förresten. Från E. Ett brev till mig och en bunt med papper med text på båda sidorna som han skrivit de senaste dagarna. Jag läser, försvinner ut i rymden. På tal om brev. Jag måste svara på ett brev jag fick förra veckan..

Hann till mötet, pluggade som en tok, skrev ett inlägg på papper och hann inte flytta över det hit innan strömmen gick i hela "stan", imorgon ska jag åka till skolan för första gången sen innan jul och göra två prov = upp tidigt. Sen ska jag börja plugga religion. Jesus i min låda. Intressantare får man leta länge efter. Inlägget får jag publicera imorgon så fort jag får tag på en dator, min telefon duger garanterat inte till att skriva en så lång text. När jag laddar upp inlägget kommer det hamna under det här. Om nån känner behov av att läsa en litet träd!

Mitt "möte" börjar om lite mer än en timme och jag har inte stigit ur sängen ännu. Det har blivit väldigt svårt att vakna på morgonen sen jag satte ut concertan.. Men jag slipper iallafall ont i magen. Lite. Nu ska jag väl försöka skynda mig, men jag vet ju av egen erfarenhet att 9 gånger av 10 så går det inte.

 

Inuti har den tre stora fack, ett med dragkedja, två små öppna fack och ett med dragkedja. Insidan är i leopardmönstrat tyg, och det är jättesöta detaljer på dragkedjorna (det lilla hjärtat, jag minns inte om själva metallbiten har något namn, och isåfall vad. så illa är det med mitt minne just nu).

Jag hoppas att jag hittar några morötter, eftersom jag inte kunde sola alls idag. Men jag har ändå åstadkommit ganska mycket idag, för att vara jag. Tänkte slänga in en video men jag hinner inte, om jag kommer ihåg så gör jag det imorgon.

Den här dagen sprang iväg med en väldig fart.. Jag har hunnit äta frukost och (äntligen!) bli klar med historian. Eller, nästan. Jag försöker bli klar med recensionen av Inglourious Basterds. Jag kan väl knappast påstå att det går någonting annat än skitdåligt. MEN, om jag kanske skulle försöka vara lite mindre negativ, så har jag faktisk börjat bli brun! Jag upptäckte det nyss, mina händer och armar än lika mörka som de brukar vara när jag dränkt dem i BUS-spray. Kanske finns det hopp för mig också!

---

Det har varit en ganska ledsen dag för mig.

Jag sitter och lyssnar på Nyan Cat. Jag såg youtube-videon för första gången idag, och jag skrattade så att jag grät och fick kramp i magen i fyra minuter konstant. Nu har jag varit inne på NON-STOP NYAN CAT! i en dryg timme och lyssnat. Jag känner mig konstigt nog väldigt lugn, jag har till och med en krypande känsla i hela kroppen som jag inte riktigt kan beskriva. Mirakelmedicin utan fysiska biverkningar?!

 

Imorgon ska MÅSTE jag:

• Sola åtminstone en timme
• Skriva filmrecensionen på Inglourious Basterds, som egentligen skulle vara klar ikväll..
• Äta ordentligt. Och mycket morötter.
• Göra klart historian
• Ta bilder på min nya väska som kom idag! ÖVERLYCKLIG!

Ute i solen med P3 i lurarna och inser att jag nog är mindre än hälften så rolig här som på facebook.

Som jag redan långt innan hade räknat ut så blev det inga fler inlägg igår. Kanske borde jag känna mig som Kissie, lovar runt och håller tunt? Nej, jag vill nog snarare påstå att jag glömmer vad jag har lovat. Jag gillar faktiskt Kissiekatten, fast jag tycker hon har gått överstyr med bantningen. Hennes armar ser nästan ut precis som mina, och ta mig gärna till planeten där det är snyggt. Jag vet inte riktigt varför men jag började må riktigt dåligt psykiskt. Det kanske var för att jag låg ute i solen och såg hur min kropp ser ut. På bara ett år ungefär har jag gått från att se okej ut, till att inte ens vilja titta på mig själv. Samtidigt förstår jag att jag MÅSTE ta tag i det här nu. Mina ben ser smala ut när jag står upp, låren går inte ihop, men när jag sätter mig ned så plattas benen ut och ser jättetjocka ut.. Jag är tvungen att börja träna, både styrka och kondition. Åh, vad jobbigt livet blev direkt.. Men det kanske inte ens berodde på det. Vad det var vet jag inte. När solen hade försvunnit satte jag mig vid datorn, lat som jag är. Efter att jag hade ätit en skål med flingor, som var det enda jag fick i mig när resten av familjen var borta. Efter någon timmes slösurfande började jag leta lite efter info om telefoner, eftersom jag blir tvungen att (och självklart vill) köpa en ny snart. Efter några timmar valde jag bort iPhone 4, jag tror inte att det är den ultimata telefonen för mig. Till slut fastnade jag för HTC Desire HD. Mamma lär bli arg, men jag är trött på den här som jag har i handen just nu. Mest trött blir jag på radbrytningarna som inte går att använda när jag skriver här. Andra breaking news är att jag och en vän planerar filmkväll till helgen, med hunk-tema, jordgubbar och mousserat rosévin! Och gurkstavar istället för chips. Det blir inte bättre.

Idag är jag hemma alldeles ensam, fest, någon? Haha, nej. Men ett par bärz hade inte varit fel nu när jag ska ut och lägga mig i solen.. Jag tror inte att det finns någonting som slår känslan man får på sommaren, när man sitter med trevligt sällskap i solen, med öl och nåt rökbart. Jag önskar att jag orkade mig ut på dagarna och kunde unna mig lite sånt. Men jag har varken motivation eller pengar, tyvärr. Men jag ska inte klaga. Nu går jag ut och lägger mig och får lite färg, sen får jag försöka sammanfatta gårdagen. Mitt minne blir bara sämre och sämre för varje dag som går, så egentligen borde jag ha med mig ett litet fickminne som kan påminna mig nästa dag om vad jag haft för mig..

Jag blev nyss väckt av telefonen som ringde. Det verkar vara ett litet fenomen, folk som är totala främlingar, eller folk jag inte pratat med på väldigt länge, verkar ha fått för sig att mellan klockan två och tre på natten/morgonen är en verkligt idealisk tidpunkt att ringa och väcka mig. Det är väl förvisso inte lika skumt som det faktum att de faktiskt ringer mig. Det jag har fått fram nu är att personen som nyss ringde är, håll i hatten, någon jag samtalade med på ett forum i slutet av 2009/början på 2010. Vad i hela fridens namn..?! På tal om hattar har jag bestämt mig för att skaffa en. Jag har velat ha en hatt en längre tid men aldrig faktiskt provat någon. Idag gjorde jag det mest på skämt, och kaboom! Helt plötsligt såg jag mycket bättre ut! Det kanske är en överdrift, men jag fick påpekat direkt av min vän att jag passade i den. Och jag kunde tom. hålla med om det! Jag borde verkligen inte väntat så länge med att uppdatera. Nu ligger jag här med en halva av hjärnan som är tom, och en annan halvvägs in i dimma.

För första gången på flera veckor har jag fått låna min lillasysters dator, vilket innebär att jag kan utnyttja några av mina timmar på Spotify (jag klagar inte, jag har sällan möjlighet att använda Spotify ens fem timmar i månaden, och jag hade garanterat gjort samma sak om jag haft chansen att tjäna massvis med pengar). Men det är utan tvekan lite synd att man "slipper" reklamen om man vill lyssna mer, om det kommer fler reklamer(?) som den för Siesta!-festivalen. Jag har inte skrattat så åt en reklam på länge! Jag hoppas att jag hinner höra den igen innan min syster kommer hem! :)

Igår/inatt tvingade jag min syster att se på film med mig. Inglourious Basterds, som jag ska recensera för att få betyg i historia. Jag har aldrig sett en dålig Quentin Tarantino-film, så att jag älskade den var inte konstigt alls, och faktumet att bl.a. Brad Pitt är med i den höjer betyget från 10/10 till 12,5 kanske! Han var inte det enda ögongodiset, Eli Roth, Daniel Brühl, Til Schweiger.. (inga Justin Bieber/Zac Efron-fjantar tack)

Jag blev måttligt besviken förresten när jag upptäckte att frakten för de två tröjorna jag ville ha låg på 30 dollar.. Skäms, USA. Era giriga dumskallar! Mår lite dåligt över att nästan vara en av er..
Men kan jag inte lösa det på något magiskt vis antar jag att jag får lov att slänga ut 200 riksdaler på frakt, precis lika mycket som båda tröjorna kostar..

Jag tror inte att jag har någonting särskilt intressant att berätta. Min läkare höjde dosen på min medicin, och eftersom min ångest har blivit mycket värre den senaste tiden så skulle vi diskutera medicinering med Alprazolam om tre veckor, det är ju aldrig fel att springa runt bensad varje dag, i vart fall inte för mig! Jag ska inte ljuga, jag är ett fan av mediciner som får en att må bra.
Vem är inte det..?

Jag måste tillägga en sak, på tal om Spotify-reklam i början på inlägget, hittade just den här låten. Inte en chans i hela världen att jag betalar för att slippa sån här reklam!

..så känns allt så jävla obetydligt. Jag kan inte gråta, jag kan inte bry mig. De senaste dagarna, senaste veckan, har varit en nedåtgående spiral. Jag mår sämre än någonsin. Igår hade jag mer tvångstankar än jag haft tidigare i mitt liv totalt. Han ringde till mig också. Från 65an. Han skrek inte, han anklagade mig inte, och han bad mig sluta skylla allt på mig själv. Han förlåter inte det jag gjorde, men alla andra saker, de är inte enbart min skuld sa han. Mycket är hans, han har överreagerat och skällt på mig utan någon riktig anledning. Låtit hans ilska orsakad av andra saker gå ut över mig.

Han ringde nyss. Vi pratade, länge. Jag känner mig så kluven. En del av mig ville bara upprepa om och om igen hur mycket jag älskar honom, att han är min framtid och att jag vill hålla honom i mina armar precis just nu. En del av mig ville lägga på luren och försvinna ur hans liv för alltid. Inte för min egen skull i första hand, utan för hans. För att han inte ska behöva bli sårad av mig, gång på gång. Det kändes som en evighet när vi pratade. Som att jag aldrig kulle kunna lägga på. Men såhär efteråt så vill jag fortsätta höra hans röst. Nej, jag vill känna hans armar runt mig. Någonstans där det är mörk och lätt. Jag vill känna igen..